Teknisk nanovetenskap

Om programmet

Utbildningsplanen definierar utbildningen. Här finner man syfte med och mål för utbildningen, utbildningens utformning samt examenskrav.  

I läro- och timplanen hittar du programmets kurser uppdelade per årskurs, samt aktuell kursplan.

Utbildningsplan samt läro-och timplan finns på sidan Kurs-och programinformation

Alla kurser som inte ingår bland de obligatoriska i årskurs 1 - 3, men listas i Läro- och timplanen kallas valfria. Här finns dels de kurser som ingår i en specialisering, dels kurser som anses vara relevanta för utbildningen utan att ingå i en specialisering.

Under de tre första åren läser du normalt endast de obligatoriska kurserna på programmet. Du kan välja från de valfria kurserna om du själv bedömer det vara lämpligt, till exempel om du kan tillgodoräkna dig en obligatorisk kurs från tidigare studier, eller då du anser dig ha kapacitet att läsa mer än 60 hp per år.

Du har möjlighet att i din examen ta med 15 högskolepoäng externt valfria kurser, oberoende av program och högskola. Om du vill läsa en kurs vid LTH som inte är listad för N-programmet ansöker du via en blankett som lämnas till programplaneraren. Om du vill inkludera en kurs i examen, som du har läst utanför LTH, kontaktar du programplaneraren.

Programledningen för Teknisk nanovetenskap har tagit fram en broschyr för dig som vill veta mer om programmets struktur, och du som student lär dig efter respektive årskurs.

Kompetensprofil för N (PDF, 1.8 MB, ny flik)

Målet för examensarbetet är att utveckla din kompetens att självständigt identifiera, analysera och lösa tekniska och/eller naturvetenskapliga frågeställningar inom vald specialisering.

Examensarbetet omfattar 30 högskolepoäng (hp) och motsvarar ett halvt års arbetsinsats. Det får påbörjas när du har minst 240 hp som får ingå i examen varav

  • minst 30 hp är på avancerad nivå
  • samtliga obligatoriska kurser är godkända.

Det kan utföras enskilt eller i samarbete med en annan student och även i samarbete med industri eller annan högskola. Examensarbetet skall examineras vid LTH.

Mer om examensarbete hittar du på sidan Examensarbete.

Examensarbetesämnen

För N-programmet gäller att ämne för examensarbete väljs inom något av de områden som du hittar i Läro- och timplanen för N.

Specialiseringar

Alla studenter ska välja en av utbildningens fyra specialiseringar. Specialiseringarna innehåller vanligtvis minst dubbelt så många högskolepoäng som du behöver läsa, så du har mycket att välja på även inom specialiseringarna.

De obligatoriska kurserna ger en grund i och en översikt av olika ingenjörs- och vetenskapsområden som är relevanta för dig som N-student och du har förhoppningsvis hittat något som du vill fördjupa dig i.

I läro- och timplanen finns kurser inom specialiseringen listade.

Vad är en specialisering?

För att guida dig i djungeln av valfria kurser, och för att säkerställa att du ska få en fördjupad kunskap inom en del av programmets teknikområden, finns det specialiseringar där kurser som bildar en naturlig enhet är samlade. 

Specialiseringarna innehåller vanligtvis minst dubbelt så många högskolepoäng som du behöver läsa, så du har mycket att välja på även inom specialiseringarna. Det syns inte i ditt examensbevis vilken specialisering du har uppfyllt.

Hur uppfyller jag specialiseringskravet?

För att få ut examen måste du ha läst 45 hp ur någon av specialiseringarna, varav minst 30 hp på A-nivå. 

Tänk på att du inte gör ett formellt val av specialisering. Välj valfria kurser efter eget intresse, och se till att du vid examen uppfyller det formella kravet på en specialisering.

När du ansöker om examen kontrollerar examensavdelningen att du uppfyller alla examenskraven, och därmed även specialiseringskravet.

Hur fungerar det om jag åker utomlands?

Även då du åker på utbytesstudier ska du uppfylla en specialisering. Du diskuterar den exakta utformningen i samband med den studieplan som upprättas innan du åker, och kan då utnyttja ditt värduniversitets kursutbud.

Välj mellan följande specialiseringar: 

Specialiseringen leder till en kunskapsprofil baserad på en stark tvärvetenskaplighet, med en bas i matematik, fysik, elektronik och materialteknik, tillsammans med gedigna kunskaper inom biologi och medicin.

Civilingenjörer med denna specialisering ska ha förmågan att föra ut och applicera nanoteknik och nanovetenskap på biologiskt och medicinskt relevanta och intressanta frågeställningar. Ett exempel är genom att skapa nya biomedicinska sensorer eller nya läkemedel.

Som verksam ingenjör kan dessa färdigheter och kunskaper användas t.ex. inom det kraftigt växande arbetsfältet som skapas i gränsytan mellan nanoteknik och biomedicin, bl.a. för att koppla elektronik till levande celler. Exempel på arbetsområden kan vara i forskningsintensiva medicinska företag; som  läkemedelsbolag, proteinanalysföretag eller företag inom Medicon Valley, samt inom biomedicinsk forskning. Det är troligt att flera av civilingenjörerna från denna specialiering kommer att medverka till att nya nanobiovetenskapliga, medicintekniska och farmaceutiska företag växer fram i regionen.

Idag finns nanoingenjörer med denna specialisering på företag som t.ex. GlaxoSmithKline, Bone Support, Protista och Aquaporin.

Specialiseringen ger unika färdigheter inom moderna elektronikkomponenter och elektroniska kretsar vars funktioner är baserade på elektroniska fenomen på nanoskalan.

Nanoelektronikingenjören bemästrar såväl grundläggande komponentfysik som de olika systemperspektiv som gäller för moderna elektroniska tillämpningar. Vi tänker främst på tre kategorier: systemingenjören med speciellt nanokunnande, bio/medicin-elektronikingenjören samt den moderna komponentutvecklarenmed systemperspektiv.

Arbetsmarknaden för civilingenjörer inom denna specialisering är i stor utsträckning den etablerade elektronik- och IT-industrin, men även inom industrier som utvecklar unika elektronikkretsar och komponenter för sina produkter.

Idag finns nanoingenjörer med denna specialisering på företag som t.ex. TeliaSonera, ABB och SolVoltaics.

Civilingenjörer med nanofysikspecialisering har färdighet i att designa och realisera funktionella elektroniska, fotoniska och nanomekaniska komponenter och system. Denna kompetens är baserad på färdigheter inom kvantmekanik och -kemi, avancerad fasta tillståndets fysik för halvledande och organiska material och elektronstrukturegenskaper.

Ett viktigt verksamhetsområde för dessa civilingenjörer är t.ex. inom teknikområdet nanomekanik, speciellt för nanoelektromekaniska system (NEMS) och olika sensorapplikationer. Generellt kan man säga att arbetsmarknaden för civilingenjörer med denna specialisering är inom industrisektorer där ett atomistiskt, molekylärt och nanovetenskapligt perspektiv ger nya marknadsfördelar.

Idag finns nanoingenjörer med denna specialisering företrädesvis på företag med stark forskningsanknytning, t.ex. Thin Film Electronics.

Specialiseringen leder till färdighet i att designa, syntetisera och karaktärisera funktionella material. Tonvikten ligger mot avancerade nanostrukturerade material, som kompletteras med baskunskaper om mer traditionella material.

Den produktionsmässiga delen lyfts fram för dessa ingenjörer. Materialingenjören är bekant med syntes- och karaktäriseringsmetoder för ett brett spektrum av material såsom oorganiska material (kompositer, keramer, halvledare, nanopartiklar etc), polymerer och bio(kompatibla) material, och kan kombinera dessa för att åstadkomma önskade egenskaper.

Arbetsmarknaden för civilingenjörer med denna specialisering är i första hand industrisektorer där olika material tillverkas eller kombineras, exempelvis inom verkstadsindustri, elektronikindustri eller kemisk industri med high-techprofil (fordon, flyg, telecom, katalysatorer, bränsleceller, solceller med flera). 

Idag finns nanoingenjörer med denna specialisering på företag som t.ex. Baxter, TetraPak och LifeAssays.

Sidansvarig: pia.jablonsky@lth.lu.se | 2020-12-14